Som ni har förstått har vi laddat och laddat inför Halloween. Vi valde vårt hostel med stor omsorg för att kunna ha många festliga personer i vår närhet denna speciella afton. Framme i Boston märkte vi ganska snabbt att hostellet inte var något Banana Bungalow då de enda människorna vi sett fram till lördagen endast var två 70+are. Vi hade skämtat om detta tidigare i veckan, om hur det skulle kännas att gå ut i våra dräkter, nerför alla trappor i hostellet och ut på gatan helt ensamma utan att känna en enda kotte. Våra farhågor besannades men oj som vi skrattade åt den tragiska situationen. Kvällen började med förfest på rummet. Strawberry daiquiri på flaska och egenhändig blandad shot i petflaska gjorde susen för de två närvarande.

Eftersom vi var minst sagt varma i våra outfits var dörren till vårt rum öppen. När vi senare på kvällen hörde folk komma uppför trappan blev vi överlyckliga. Det visade sig dock vara ett gäng 16-åriga colombianer som vi försökte bjuda på strawberry daiquiri utan att lyckas. De skulle nämligen vara med på en vetenskapstävling för ungdomar under söndagen. Så efter en kvar var vi åter själva på rummet.

Till slut tröttnade vi på endast varandras sällskap och begav oss ut på gatan. I detta tillstånd tyckte vi inte alls det var besvärande att vara ensamma utan vi kände oss till och med lite snygga då folk utropade våra karaktärers namn tillsammans med en och annan busvissling. Framme på utestället gjorde vi, som vanligt, succé.

Vid klockan 2 traskade vi ut med varsin ölkorv i handen. I en vägkorsning hittar Erica valskyltar nerstuckna i en rabatt. Givetvis ser hon det roliga i att ställa sig med en av dessa intill vägen där hon sedan går och spatserar fram och tillbaka med skylten "Vote for Jim Knight" i högsta hugg. Sussie uppmuntrar detta med glada hejarop.

Här kommer en liten filmsnutt av den konsert vi hade på den "stora" förfesten (filmen är lite extra tillägnad lilla Alma).


Förstår ni varför vi har skrattat hysteriskt åt bara tanken att vi ska klä ut oss till Tinky-Winky och LaLa?

//Erlandsson & Maas

De senaste dagarnas bilkörning har, som ni förstått, tagit lite längre tid. Vi har i och med detta genialiska drag inte samlat på oss några fler böter. Istället gör vi av med pengarna på god mat. Innan böterna hade vi besämt oss att dra ner på matkontot och därmed har det blivit väldigt mycket Donken. Observera dock att vi har valt bort pommesen varje gång. Väl framme i Canada tyckte vi att vi kunde unna oss att äta en trerätterslunch. Varför inte? Vi tog Vince till Torontos downtown och travade upp i CN Tower som är 553 meter högt. Okej, vi travade inte, självklart tog vi hissen. 


Där uppe i rundningen ligger restaurangen där vi satt och avnjöt vår lunch. Hela restaurangen snurrar hela tiden för att besökarna ska få en utsikt över hela staden. Så vi var minst sagt runda under fötterna när vi kom ut därifrån. En trerätters tar ju sin tid att avsluta.


Appetizer - någon slags salami/parmaskinka/oliver/paprika/brödpinnar- och päronbricka.


Main Course. Tyvärr, glupska som vi är, hann vi hugga in innan bilden togs. Vi försökte dock rätta till det så gott vi kunde. Någon slags grilltallrik med korv, bacon, lamm, kalvlever, fläskfilé och tomat med parmesan- och spenattäcke samt potatiskompott.


Dessert i form av ett chokladtorn, såklart!

Detta är kanske inte något vi hade valt egentligen. Men eftersom menyn var skriven på franska så förstod vi inte ett smack av vad vi beställde. Vi bara log och pekade. Därav den något annorlunda matsedeln.

I klart väder ska man tydligen kunna se ända till Niagarafallen från CN Tower. Det gjorde man inte denna dag så det var ju en jäkla tur att vi tog denna sevärdhet dagen innan.


Våra funderingar kretsade kring om fallet fryser helt till is under vintern samt om man skulle bryta handleden om man stack in armen i vattenfallet. Den som vet svaret på dessa frågor får gärna höra av sig.

Trots boten fick Maas komma in i USA igen. Vi blinkade och log samtidigt som vi meddelade att vi är lärare hemma i Sverige vid varje passkontroll. Det verkar funka! De skulle bara veta...


Maas signerar sitt namn och medger att hon är guilty innan den skickas in till Hanover court.

Nu har vi snart tillbringat två nätter i Syracuse och imorgon fortsätter färden (enligt hastighetsbestämmelserna) mot Boston. Hela USA inklusive Bettan och Harry laddar för lördagens äventyr:


Halloween!

//Erlandsson & Maas

Erica och Sussie började tisdagen med en frukost på donken. De visste att de hade lång dag i bilen framför sig då de skulle köra från Cleveland i Ohio till Niagarafallen och sen vidare till Toronto i Canada. Hyfsat laddade för körningen satte de sig i bilen efter en Egg McMuffin. För att slå två flugor i en smäll hade Sussie datorn uppe och klurade på deras CV till framtida jobbsök.

Plötsligt säger Erica: "Oho, där är en polis bakom mig. Jättenära." Sussie tittar upp och undrar: "Har du kört för fort?" Erica svarar jakande och tillägger: "Jag kan ju inte direkt stå på bromsen nu." Samtidigt ser båda med skräck i blicken i backspegeln när blåljusen sätts igång. När polisbilen inte kör om bestämmer sig Erica för att blinka in för att stanna till i väggrenen. Erica och Sussie ser i backspegeln hur polismannen tar upp en walki-talkie och ser allvarlig ut. Sedan går han fram mot passagerardörren varpå Sussie öppnar denna. Han säger strängt "Close the door mam." Sussie stängde snabbt dörren och rullar istället ner rutan.

"I need your drivers license." Erica räcker fram det samtidigt som hon poängterar att duon i bilen faktiskt är från Sverige. Polismannen svarar: "Well then I need your passport too". Sussie frågar om lov och springer sedan bak till bagageluckan och letar fram Maas pass. Under tiden försöker Maas lätta upp stämningen genom att berätta varför de är i USA. Hon försöker till och med ge sig på lite flörtande tills hon, till sin besvikelse, ser vigselringen och lägger ner hela projektet. När polismannen fått körkort och pass går han tillbaka till sin polisbil (jeep) och sitter där en bra stund, säkert en kvart. Erica och Sussie tar det lilla lugna. Erica fäller sätet igen och tar en snabb nap. Sussie drar upp laptopen och fortsätter att skriva CV. Nej, så avslappnade var de faktiskt inte. Erica och Sussie var faktiskt ganska så uppstressade och funderade mest på vad deras mammor skulle säga nu (Var nu inte arga. Hänt är hänt och vi mår bra).

Polismannen kom sedan fram med en speeding ticket och förklarade att Erica antingen fyller i ruta 1 - "guilty" eller ruta 2 - "not guilty" för att sedan, om någon dag, skicka in pappret till State Police. Sedan önskade han tjejerna en fortsatt trevlig resa och "safe trip". Något skakis begav sig Erica och Sussie, lite långsammare än tidigare, vidare mot Niagarafallen. Det var det det. En erfarenhet rikare. Det är så man ska se på det.

//Erlandsson & Maas

Eftersom förra inlägget var bildlöst kommer här en kavalkad av bilder.


Inne i Chicago hittade vi en massa gaangstaassquirrells. Den här var den absolut sötaste och tjockaste i hela parken. Vi döpte den till Harrysson, Peter Harrysson.


Hur amerikanskt är detta?


Vi haffade några på bussen och frågade var vi skulle gå om vi ville ha den berömda Chicagopizzan. Utan tvekan sa de, oberoende av varandra, Ginos Pizza. Här ser ni deras coola och lite annorlunda nerklottrade väggar som gav en mysig stämning.


Pizzan var mindre cool. Sådär god faktiskt. Var mer som en paj. Men mycket ost!


This is for you Ing. Spenatdippen! Den var varm men den kittlade dödsskönt i kistan.


Sears Tower är tydligen ett av världens högsta torn. Här ser ni Chicago downtown från ovan.


Denna typ av skyltar är vanliga på vägarna i USA. Mycket irriterande. Och man får 15 år i fängelse om man skadar/dödar en vägarbetare samt (som om inte det skulle vara nog) 7500 dollar i böter. Det ni!


Vacker höstkväll utanför Get Away Hostel i Chicago.

Vem har snackat om att Chicago skulle vara en smutsig stad. Vi tyckte den var mysig dock besvikna på gaangstaainnehållet. Det var lite schnaaalt med det.

//Erlandsson & Maas

Kära läsare. Vi ber om ursäkt för den urusla uppdateringen. Det blir lätt så när det inte är så mycket fester att blogga om. Här kommer dock en bildlös resumé från de senaste dagarna.

I fredags körde vi från Minneapolis till Lindström som är en svensk liten håla (systerstad med Tingsryd). Där såg vi Karl-Oskar och hans kvinna Kristina. Dessutom fick vi avnjuta (inte lika goda som hemma) underbara köttbullar, potatismos och lingonsylt. Till efterrätt fick vi pannkaka med kanel och socker som de uppenbarligen trodde var svenskt. Vi har dock aldrig ätit det innan. Färden fortsatte sedan i snöoväder mot Chicago. På en mil såg vi sex bilar i diket men inte vi och Vince inte. Vi körde mot bättre väder och farten kunde succesivt öka. Vilket resulterade i att vi blåste förbi fyra vägtullar och därmed har vi också en fet räkning att hämta på AVIS i Key West i december. Så det kan bli!

Väl framme i gaangstaacityn checkade vi in på Getaway Hostel och deckade snart. Eftersom Maas var lite förkyld och hade ont i halsen (såg ut som att hon hade påssjuka) så blev det en lugn chilldag. På kvällen orkade vi oss ut till biografen där vi såg An education. Ganska charmig film.

Idag var vi fit for fight igen. Vi begav oss till downtown och lyckades mygla oss upp i Hancock Tower då vi haffade en brutta på gatan som det visade sig bodde i byggnaden och därmed tog oss med upp förbi alla vakter. Återigen amerikaner är trevliga. Givetvis hann vi med en del shopping bland annat vår outfit till Halloween nästa helg. Detta är dock inget som kommer att avslöjas nu utan kommer i bildformat efter nästa helg. Erica är hyfsat nöjd. Hon har skrattat så hon har gråtit ett antal gånger. Vi avslutade dagen i Sears Tower där vi tittade ut över staden från 103:e våningen. Good view!

Imorgon sätter vi oss i Vince igen och styr österut så långt vi orkar. Mer bilder utlovas i nästa inlägg!

//Erlandsson & Maas

I veckan har vi varit kulturella som få. Vi började med att spana in Crazy Horse som var ett monument över indiankrigen med samma namn. Denna skulptur är ännu inte färdig. Men ett ord kan beskriva den: baota (reserverar oss för stavningsfel då det inte är så ofta vi skriver baota).


Crazy Horse

Sedan åkte vi vidare till Mount Rushmore. Där fann vi dessa fyra gamla presidenterna i berget. Tråkigt ställe för dem att hamna på och kallt var det också. 


Presidenternas fyra huvuden får plats i Crazy Horse huvud. Då kanske ni förstår hur baota Crazy Horse verkligen är. 

USA och deras många skulpturer. Kan ni se var våra tankar gick?

 
För övrigt hade vi en lång raksträcka (536 km) att köra häromdagen. USA och deras raksträckor!

Vi har dessutom hunnit med en heldag på Mall of America som är amerikas största köpcentrum. Ganska stort det också! Bra shopping. Nu är vi några tusen fattigare bara.

//Erlandsson & Maas

Vi anlände till Helena på fredagen och beslutade oss snabbt för att testa den lokala puben. Om det var en lokal pub? Herregud vilken lokal pub det var. Folk verkade direkt rädda för oss och ingen vågade sig närmre än en meter. Efterhand (läs: efter några drinkar) ramlade dock diverse män fram och givetvis gjorde vi succé. Här i norr tar männen hand om sina kvinnor och vi kan bara säga att det blev mycket billiga kvällar... 

Även på lördagen återkom vi till Western Bar och denna kväll blev om än möjligt ännu blötare. Blir ju lätt så när bartendern bjuder på både shots och drinkar hela kvällen. Kul då inte lika kul på söndagen. 


Jajemänsan. Mjölkdrinkar finns även i Montana. Serverade i plastglas. Fint ska det vara!


Vi tillsammans med bartendern Tim. Härlig karl. Han gav oss frikort på drinkar till lördagen. Tackar.


Mickey på fel språk.


Inte det lättaste att översätta låten från engelska till svenska, men vi hade inlevelse som lurade de flesta. När Sussie inser att vi inte kan den så väl på svenska som vi först trodde lugnar Erica med följande: "Ahh, fortsätt hitta på ord bara - de fattar inte ett skit ändå!".


Sussies kille.


Ericas kille.


Som sagt var inte söndagen lika rolig. När klockan var noon och vi hade checkat ut satte vi oss i bilen för att bege oss till Billings. Vi hann en kvart innan Sussie meddelade att hon var i stort behov av att spy och Erica inser att hennes ögon inte vill hålla sig öppna. Vi stannade alltså längs vägen och där blev vi stående i 90 minuter. Erica fällde sätet, drog ner mössan, rättade till solglasögonen och låste sin sida av bilen innan hon somnade. Sussie i sin tur spenderade sina 90 minuter med att våndas och göra sig av med lördagens intag om vartannat.

Allt är alltså precis som vanligt.


//Erlandsson & Maas

Vi vill hälsa er välkomna till detta inlägg som går i naturens tecken. I torsdags var vi i Yellowstone nationalpark för att utforska det amerikanska djurlivet och den amerikanska naturen. Givetvis vill vi dela dessa upplevelser med er. Spela filmen och följ anvisningar noga.







Ett djur som betar.





Himlen var blå med vita moln.





En sprutande gejser som tydligen hette Old Faithful.





Ett annat slags djur som tydligen trivs bland människofordon.





Ett spår.





Två betande djur.





Vacker natur.




Tack för oss! På återseende. 

//Bettan & Harry

1) Man ska inte ta för givet vilket väderstreck som är vilket.

Grönt streck = rätt väg. Svart streck = vår väg. Vi skulle ta oss från vårt Hostel till Fisherman's Warf utan karta och gick i X antal timmar för länge. Men oj, vad vi hann se mycket av San Francisco.

2) Sony Ericsson tål det mesta. (Åtminstone ett fall från övre sängen i en våningsäng ner i ett stengolv, liggandes i en vattenpöl under ca tolv timmar).

3) Engelskmän KAN dricka

Trots sin ringa ålder och sin magra kropp kunde Gazman dricka bättre än vi kunde ana.

4) Amerikaner är ett jävligt trevligt folk

Vår favoritamerikan Bill!

5) Alla i LA tror att de någon gång kommer bli världsstjärnor.

Kevin, vår hostelvärd, som ansåg sig vara superstar bara för att han hade varit med en sekund i en reklamfilm. Han hade dessutom en egen hemsida där han visade reklamfilmen.

6) Sjölejon luktar illa och låter korkade.

Tvi vale.

7) Den absolut bästa glassen finns på Coldstone. (Tyvärr hade vi hunnit äta upp glassen när vi kom på att vi ville ha en bild på den).

8) Alla i LA ser ut som gaangstaas.

Dessa gaangstaas sprang vi på när vi skulle hem från Walk of Fame. De ville sååå gärna vara med på kort!

9) 99% av världens bilar finns i USA.

Trots mängden bilar flyter trafiken på bättre än i Sverige.

10) McDonalds colamuggar är inget jämfört med Seven Elevens.

Båda i storlek Large.

11) Amerikanare göder en mer än mor- och farföräldrar.

Man behöver inte vara snygg när man äter.

12) Frozenyoghurt är världens godaste smartaste påhitt. Vi ska ta med det till Sverige och bli rika som troll. (Tyvärr hann vi även här hinna äta upp innan vi kom på att vi borde tagit en bild - observera att vi ätit frozenyoghurt tre gånger).

13) Erica vill numera bli späckhuggare istället för lärare.

Titta vilket glassigt liv jag skulle ha haft... //Maas

14) Amerikanare kan sin sak. 

Paul.

15) Hjortarna utanför Grand Canyon är stora som älgar. (Vid hemfärd från GC såg vi en hoppande hjort framför bilen. Tyvärr hann vi inte fånga den på bild eftersom vi var alltför fascinerade av dess storlek).

16) Amerikanare har ingen modekänsla, se nr 4, 5, 8 och 14.

17) Mormonfamiljer ser konstiga ut. (Tyvärr vågade vi inte ta en bild på dessa då vi satt för nära och mest troligt skulle bli fru fyra och fem om vi tagit bilden).

18) Det är helt normalt att ta med sina dockor ut på krogen i USA. 

Se famnen på tjejen i mörk kofta.

19) I USA har de sjuukt långa tåg. (Slutade räkna vid vagn nummer 42...).

20) I Vegas får man inte gå på strippklubb utan en man.

Bruce, killen i igelkottfrisyr med penna bakom örat, satte regler som han inte ens själv kunde hålla reda på.

21) Det är helt naturligt med en Rockabilly-kväll med danskurs på snabbmatsställen i Arizona.

Vilket röj!

22) Fat Tuesday kommer alltid att finnas i våra hjärtan för att ha givit oss oförglömliga kvällar (redan glömda).

När, var, hur och varför?

Ny lista kommer om en månad.

//Erlandsson & Maas

I måndags var vi och hälsade på Grand Canyon. Det var en vacker herre må ni tro.


Maasan kollar djupet…


… det var djuuuuuupt!


Amerikanarna som gick förbi uppskattade inte skämtet…


… inte detta heller.


And here we go again. Turister!


Fin i kanten.


Icke lika fin i kanten


Det är varmt hos Grand. Observera att det varken är Erlandssons eller Maas bak.


En molnig, men ooo så vacker, solnedgång over Grand Canyon.


Bye Bye Grand Canyon. Nice to have met you!

//Erlandsson & Maas

Tänka sig att det ska behövas ett inlägg som föregående för att ni ska ge er tillkänna. Lika kul som ni tycker det är att få ett nytt inlägg tycker vi det är med kommentarer. Det känns dock fantastiskt kul att veta att ni är så många och att det är så många oväntade läsare som följer oss. We love it!

Challan: Jag vet att du alltid är med mig och att du som vanligt har massor att göra.

Ewa: Precis som jag skrev på facebook så har du en given andraplats i kommentarstafetten. Helt klart först på östkusten!

BP: Du gör vår dag varje dag med dina kommentarer! Och jag vet, hemtentan suger. Lycka till!

Rebecca: Gattis till den roligaste kommentaren ever. Hoppbilder är på g (vi väntar bara på det rätta tillfället).

Kastanjen: Anna du får hälsa alla på jobbet, både personalen och barnen! Pappa var och hälsade på oss i Vegas (men vi minns det knappt:)).

Anni: Härligt att du är med oss. Håll ställningarna på campus!

Vickan: Oj vad vi inte är avundsjuka på dig just nu. Vi gör vårt när vi kommer hem. Lycka till!

Maria: Jättekul att du läser bloggen! Men du får sluta med smygläsningen och kommentera :)

Sofia: Bättre sent än aldrig! Oj, nu har mamma det livat hemma nu när Daddy är borta – precis som det ska va!

Rikard: Vegas var grymt! Tyvärr är vi ett sånt perfekt team i bilen (förare och gps-läsare) så vi lär inte hamna fel.

Hansen: Myglare. På jobbet så jobbar man! Nu är det lugna månaden så det börjar ordna upp sig men det lär väl bli några fler bakisdagar om vi känner oss själva rätt.

Bikupan: Trevligt att vi har läsare från Bikupan men det skulle vara ännu trevligare om vi visste vem det var. Jag lägger min röst på dig Andreas. Har jag rätt?

Alexander: Läsare ända upp i Skövde alltså, härligt! Hoppas allt är bra med er!

K-sson: Oskarshamnare kan kommentera och maila, inte illa! De där sekterna har vi redan varit ute för. Mötte en mormonfamilj med en man och tre fruar när vi var och åt innan. Hello!

Kicki: Vi längar kanske inte riktigt lika mycket som du... Och stämmer inte infon över telefon med blogginläggen är det bara för att skona dig!

Lina: Härligt att du är med oss! Men vi har kommit fram till att i USA är fakiskt ytterst få onda. Mycket trevligt folk, men jag ska komma ihåg dina varningsord. Lovar.

Åsa: Ligg nu inte på latsidan längre utan fortsätt att förgyll vår vardag!

Gunsan: Lilla, lilla vän. Oh nä. Eftersom vi har en mycket tillförlitlig statistik på vem och vilka som kommenterar har vi full koll på att du har lååång väg kvar till toppen. Jobba på! :) Vi älskar dig ändå. 

Oet: Skönt att höra att även Torp/Österrike är med oss!

Tack alla underbara läsare för alla fina kommentarer! 20 stycken - keep up the good work.

Puss på er alla!

//Erlandsson & Maas

I genomsnitt har vi 80 unika läsare om dagen. I genomsnitt får vi fem kommentarer per inlägg. Inte ok. Därför undrar vi nu vilka ni andra 75 är. Har vi någon från:

- Maxi (förutom Emma)
- Kastanjen
- Oskarshamn
- Bikupan

Eller någon annan anonym läsare? Ge er till känna och kommentera mera!

Den stora guldstjärnan vill vi ge till underbara BP som förgyller nästan varje inlägg men en kommentar! Tack!

//Erlandsson & Maas

För 24 år sedan föddes denna underbara lilla tös. Så vi vill skicka ett stort grattis genom staterna, över atlanten och till Trelleborg i Skåne till dig. Ha en underbar dag! Tänk på oss för vi tänker på dig! Pussar och Kramar

Efter tisdagens vila var vi fit for fight på onsdagen igen. Kanske lite väl fit for fight även denna gång eftersom vi hade vår topp klockan 14 på dagen. Det började med att Prutten skulle visa oss Strippen. Virre, vi åkte berg- och dalbanan i New York New York och det kändes som att den var byggd på 50-talet. Dock tänkte vi bara på dig under färden. Därefter gick vi till M&M store som var minst sagt gigantisk. Fyra våningar med M&M-godisar.

 

Sedan gick vi vidare till Fat Tuesday. Detta ställe rekommenderar vi varmt till alla som vill ha en god och svalkande dricka, en snabbverkande drink och en billig fylla. Man får välja bland 10 olika smaker, mixa hur man vill och lägga till hur många extra shots man vill (för endast 1 dollar/shot). Drycken är som en halvt smält sorbetglass men iskall och lättdrucken (typ slush).



Den sagolika drycken gjorde susen och de svenska flickorna gjorde Strippen till en ännu mer livligare gata. Värst kanske det var när vi (alla tre) började stöta på en 17-åring och bjöd med han upp till jacuzzin inför hans föräldrar, syskon och morföräldrar. Inte visste väl vi att han endast var 17. Han såg betydligt äldre ut. Gamlingarna i familjen tyckte dock att vi var störtsköna.

Väl tillbaka till hotellet hoppade vi i jacuzzin igen med nya burkar. Eftersom toppen låg så tidigt var det svårt att upprätthålla en god nivå. Så tyvärr blev kvällen ung men en sväng på LAX hann vi med.



Vår inställning på torsdagen var att vi skulle ha en mysig och lugn middag på Hard Rock Café eftersom vi skulle köra tidigt på fredagen. Middagen var ganska lugn och mycket trevlig. Vi höll oss till planen då vi gick tillbaka till hotellet efteråt.


Redo för en lugn afton på Hard Rock Café. Lägg märke till vattenflaskorna i handen.


Erica mötte Elvis på vägen hem. Vem är vem?

På hotellrummet bestämde vi oss för att gå ner och vinna lite pengar (alltså endast spela en halvtimme och sen gå och lägga oss). Väl nere mötte vi tre grabbar som vi sprungit på tidigare på kvällen. Kanske inte världens kap men ganska så roliga. De visade oss vägen till Fat Tuesday (som även fanns på Luxor Hotel - grymt men kanske ska vi tacka gudarna för att vi inte visste detta tidigare) och så var det igång utan att ha hunnit spela bort ett enda cent.


Svenska flickorna tillsammans med Jesse som visst är Countrystjärna.

När vi hade tröttnat på Jesse och hans kompisar bestämde vi oss, helt spontant, att vi skulle gå på strippklubb eftersom vi inte kunde ha varit i Vegas utan denna erfarenhet.


På väg till the Strip träffade vi på Spongebob Squarepants som är en festlig kille.


Att gå i motsatt håll på rullbanden är fantastiskt kul efter en Fat Tuesday

När vi travade ut på strippen med Fat Tuesdays i ena näven och plånboken i den andra sprang vi ganska snabbt på Bruce som sålde biljetter till en strippklubb. Dock diskriminerades vi hårt då han menade att kvinnor inte fick komma in på klubben utan minst en man i sällskap. What?! Så det var bara att börja ragga karlar som kunde tänka sig att följa med. Ganska snabbt sprang vi på Jack från New York som var i Vegas genom jobbet (nej, han var inte dealer/hallick. Han var byggarbetare). Alltså hoppade vi tre svenska flickor in i en stor van med tre främmande karlar som skulle ta oss till klubben. 


I bilen till strippklubben. Ser vi inte sjukt laddade ut?

Under färden utspelar sig följande telefonsamtal mellan Jack och hans jobbarkompis Snow:

Jack: "I'm in so much trouble right now. I'm in a car with three swedish girls and we are going to a strip club."
Snow: ------ (vi hör inte vad han säger genom luren, men vi anar).
Jack: "It´s true. They stay at Luxor and they have a jacuzzi".
Snow: -------
Jack: "I don't think I'll make it to work tomorrow".

Framme vid klubben hann vi bara in genom entrén innan Bruce höjde priset från 30 till 50 dollar för att komma in. För att sedan lägga på ytterligare 10 dollar för bensinen. Nej, nu fick det vara nog. Vi dissade Bruce, tog med oss Jack och åkte taxi tillbaka till Planet Hollywood för att möta upp Snow (mest för att bevisa att Jack hade talat sanning).

Efter ett par drinkar och en fin Big Mac somnade vi gott klockan 5.30. Inte lika fräscha och pigga när vi vaknade tre timmar senare och hade ett fullspäckat schema framför oss. 


//Erlandsson & Maas

Allra först vill vi be om ursäkt, from the bottom of our hearts. Ni vet varför. Vi har varit katastrofala på att uppdatera er här på bloggen. Vi hoppas att ni fortfarande är med oss. För vi är på gång igen!

Som ni har förstått så har tiden i Vegas varit fantastisk och fruktansvärd på samma gång. Men ni ska givetvis få alla smaskiga detaljer. Glöm "What happens in Vegas stays in Vegas". Ni ska få alla happenings från Sin City. Så Mamma Erlandsson och Mamma Maas slut era ögon, luta er tillbaka och stäng av datorn för er egen hälsas skull.  

Inför de fyra intensiva dagarna i Vegas laddade vi upp med en natt i Palm Springs. Vi övade konster och höll på att ryka med på kuppen.
 

Senare på kvällen mötte vi denna pudding:


På måndagen styrde vi kosan norrut mot Vegas. Vår följeslagare Prutten som är gammal i gemet gav en försmak hur dagarna i Vegas skulle komma att se ut. Oj, så rätt hon hade!


Det går inte att beskriva hur stort Luxor Hotel var. Tydligen är det ett av världens största hotell med sina 4407 rum. Vi skulle mer vilja beskriva det som ett samhälle. Inuti pyramiden fanns ett dussintal restauranger/cafeér/pubar och riktigt stora uteställen. För att inte tala om hela kasinot som täckte större delen av bottenvåningen. Poolområden, spaanläggningar och affärer. Efter fyra nätter har vi fortfarande svårt att hitta rätt hiss till våning 19. Fader Jäger och Piccolo bodde på våning 22 och utan att överdriva tog det oss 10 minuter att ta oss mellan rummen, i nyktert tillstånd! Vi försökte inte ens på fyllan.


På bilden nedan ser ni hur andra våningen är uppbyggd. Här låg främst restauranger, utställningar och inte att förglömma Fat Tuesday (mer info kommer). Försök föreställ er att det finns en första våning under detta med hela kasinot, butiker och två av de stora uteställena.


Eftersom vi ibland har svårt att nöja oss med det näst bästa så bestämde vi oss för att boka en hel svit. Vi hade två rum, två feta sängar, ett megastort badrum och sist men inte minst en jacuzzi på rummet. Lyckoruset när vi såg rummet bidrog till att kvällen blev aningen hårdare än planerat. Förfest i jacuzzin var givet. Vi kopplade av i bubblorna och när den galnaste människan vi någonsin träffat serverade oss Tequila på the Holy Bible, naken, var katastrofen ett faktum.


Bilden talar klarspråk.


Första anhalten ute blev Coyote Ugly. Där träffade Sussie en Kalmarit och då den småländska dialekten tröttade ut västkustborna drog de vidare. Senare på natten möttes vi upp då Erica låg sovandes i fosterställning utanför hotelldörren 19120. Vi tre brudar, kalmariten och ytterligare en karl från amerikat fortsatte efterfesten på rummet.

På grund av måndagens blöta afton blev tisdagen desto torrare. Vi var dåliga. Oh så dåliga. För somliga är det en vardag dagen efter och för andra är det en skrämmande ny upplevelse. Ni kanske kan förstå hur hårt det blir när även Maas tittar i toalettstolen och inte känner sig på G igen förrän 17 på eftermiddagen.

När vi väl började återfå våra nromala sinnen var det dags att gå till Caesars Palace för att se Cher. Vi sänkte medelåldern rejält men var ändå ganska nöjda med showen. Dock borde Cher öva in några fler moves. Om vi inte hade haft kvar känningar sen föregående kväll hade vi gått ner på scenen och hjälpt henne med detta. Kvällen avslutades med groggar för Fader Jäger och Piccolos del samt alkoholfria alternativ för oss i en av hotellets pubar.

Vegas äventyr är inte slut här. Fortsättning följer...


//Erlandsson & Maas

Som ni säkert redan visste eller åtminstone förstått har vi haft en ganska intensiv festvecka här i San Diego och därav har bloggen blivit lidande. Vi lovar att försöka bättra oss (i alla fall efter Las Vegas). Vi har haft en fantastisk vecka och tänkte därför bjuda på några av höjdpunkterna.



Vi har haft ganska nära till beachen. Men detta hostel har nog varit det ofräschaste hittills. Vi kan inte tvätta händerna på samma toalett som vi använder, vi kan inte låsa dörren till duschen, vi kan inte gå barfota utan att bli svarta eftersom hela hostellet befinner sig under bar himmel och vi kan inte lämna något som vi vill behålla i det gemensamma kylskåpet. Dessutom har vi blivit bestulna på 300 dollar. 300 dollar! Det ingick inte i vår budget. Men vad gör väl det när vi träffat helsköna människor!



Vi har aldrig påstått att vi är ordningsamma. Det tycker inte våra grannar heller.

Sånt här chill har vi haft varje eftermiddag/kväll. Det har gått åt ett antal Smirnoff och Coronas.

Svenska flickor på BBQ-party. Precis som vi föreställt oss – röda plastmuggar, stor gasolgrill och massa mat.

Amerikanarna var värre än våra mor- och farföräldrar när det gäller att göda oss. Fast att vi flera gånger sa att vi inte orkade mer kom ständigt nya maträtter som vi var tvungna att testa. Men gott var det!

Vi kommer få sällskap av denna Donna i Las Vegas. Denna glidare hade inte något bättre för sig så hon tar en spontantripp till Vegas med oss. ”What happens in Vegas – stays in Vegas”.

Mellanfest hos Sofia. Erica försöker tvinga Sussie att dricka Tequila, om inte så dör hon. Hon drack och den gjorde susen.

Hela gänget på PB Bar and Grill. Sofia, Adam, Erica, Sussie, Heather och Jared.



Efterfest på terrassen med självaste Borat. Waowwaowiwaowaaaaa!


Vi har, som ni kan se, haft några riktigt goa chill- och festdagar i detta paradis. Så gott som varje morgon har vi träffat Sofia och hennes amerikanska vänner för att äta american breakfast. Kompisgänget inleder varje morgon med en härlig gemensam frukost på något av alla frukosthak som finns här. Snacka om glidare. Är det inte härligt?


//Erlandsson & Maas

Igår var vi på Sea World. Det är helt fantastiskt hur de kan tämja dessa stora och farliga djur. Tänka sig en hel show med vithajar där skötarna simmar omkring och hoppar och studsar! Nej, riktigt så illa var det inte. Men späckhuggare och sjölejon (som fortfarande stinker) räckte väl för att få rikigt bra shower.




Äntligen har vi fått vår svenska frukost tillbaka. Helt fantastiskt gott till skillnad mot toast med jordnötssmör och jordgubbssylt som annars är standard på hostelen.


Nu har festandet kommit igång på allvar. 


Vår tyska vän och de två galna piraterna från Canada.

 

Jonny the pirate som var den flörtigaste, sjukaste och mest positive man som vi någonsin träffat. Inom loppet av en halvtimma hade han hunnit visa att han äger på Banana Bungalow, massera både våra fötter och ryggar samt ge oss komplimanger som aldrig förr. I Sussies fall var det bästa han visste långt hår och i Ericas fall älskade han kort hår. Bra man där som säger precis vad man vill höra.



Även fransmän är flörtiga dock inte lika bra på rockring.


PS. Fismannen var INGENTING. På detta hostel har vi en bajsman. En rätt biffig och trevlig kille. Men det var inte lika trevligt när Sussie stod på toaletten och hörde ännu en bomb utanför. Eftersom det bara finns en toalett öppnade hon snabbt dörren och där stod han och knep. "I have to pee, you can't come in here". Susse svarade bara med en massa jakande och sprang snabbt ut ur toaletten och in till Erica som stod i den olåsbara duschen och borstade tänderna. Även Erica hade hört bomben och inne vid duschen som har en yta på 0,5 kvm stod vi och skakade av skratt tills bajsmannen hade torkat upp. Den heta kroppen och trevliga killen har inte riktigt samma utstrålning längre.


//Erlandsson & Maas

Solnedgång över Pacific Beach, musik på högsta volym,  skönt sjuka människor, Smirnoff Ice Mango och givetvis alla dessa surfare som springer runt och ser så förbannat sexiga ut med sina surfbrädor under armen. Ska hitta något bra ställe att käka på och senare ska vi joina grabbarna för öl med mera på Miller´s sportsbar. Behöver vi säga det? Jepp vi är nöjda. Så nöjda!

Ciao Bella.

//Erlandsson & Maas