And we did it again...

För ca tre veckor sedan ringde Jysk och meddelade radarparet Erlandsson och Maas att de kunde hämta sitt  efterlängtade köksbord som de beställt någon gång i början av januari. Upprymda över detta samtal satte de sig i Maas stooora bil och körde de två milen till Jysk. Därefter släpade de upp bordet till tredje våningen. Helt slut men nöjda över att äntligen ha bordet i sin ägo påbörjades monteringen. Det skruvades och visslades glatt. Ja, visst gjorde det det fram tills att Erlandsson gör den stora upptäckten. Bordshelvetet är ju för fan sönder... Jaha. Fantastiskt.

Några dagar senare bestämmer sig paret (efter samtal med Jysk) att frakta tillbaka bordspacket de två milen. Ner för alla trappsteg, ut i ett snötäckt Göteborg och trixar in bordet i Maas biffiga bil. Det ska meddelas att denna händelse utspelar sig precis efter ett av de många snöoväder vi berikats med denna vinter. Så vad händer då härnäst? Jo, bilen Biff kommer inte över snövallarna så där stod de båda, bistra, trötta och tysta. Tysta fram tills att Maas meddelar att hon fan inte tänker bära upp bordet igen. Nu får det ligga i bilen. Erlandsson suger på karamellen och konstaterat snabbt att hon håller med.

En vecka senare är det dags för försök nummer två. Efter snöskottande med bara händerna (vi försökte en stund att använda två kartonger som skyfflar men de blev liksom mjuka efter en stund) och en del spinnande klarar tillslut den lilla bilen ta sig över snövallarna och en timme senare står vi åter med ett bord nedanför lägenheten. Upp för alla fyra trappor och sen fick det va. Erlandsson och Maas åkte hem till respektive landskap och lät den oöppnade kartongen ligga och glo.

Nu så här hemma från en veckas semester kände de sig laddade och framförallt mogna för att ta tag i uppgiften igen. De släpade in bordet framför TV:n så att inget OS-moment skulle gå till spillo. Monteringen av bordsbenen satte igång och det gick väl sådär. De klaffade inte riktigt, men det fanns inte en chans i världen att det skulle bli ännu en runda så med lite våld satt tillsist de där benen där. Nöjda över sina insattser började de bära in bordet till köket, men där tog det tvärstopp. Tror ni att detta fantastiska bord gick att få in genom dörren? Varför skulle det vara så enkelt? Av med benen. På med benen - i köket. Nu står bordet där och gud nåde den som rör det. 


Som Pip så fint uttryckte det: Det är fan bara ni som lyckas med en sån här sak...


Var hälsad

//Erlandsson & Maas

Helgen inleddes med middagsbjudning hemma hos fina Jensfeltan. Hennes karl stod i köket och lagade finmat medan vi brudar satt och sippade vin och skvallrade. Underbart! Så där skulle man ha det varje dag. Vid kvällens slut satte Harry och Bettan sig på spårvagnen, inte bara mätta och belåtna utan dessutom tre, av värdparet egenhändigt ritade, kartor över Göteborgs innerstad rikare. Dessa kartor inspekterades och under lördagen testades om de gick att orientera sig med hjälp av dessa bland gator och torg. Vi mötte även denna dag upp Jensfeltan som visades oss ett mycket mysigt café, sweet coffeebar. Lätt återbesök!

Radarparet har även hunnit med att skaffa varsitt träningskort hos grannen. Nej, det är ingen snygg karl, det är Friskis och Svettis. 

Nu är helgen snart över igen. En vecka tills nästa gång. Då tänkte vi slå klackarna i taket med vår käre hyresvärd. Det blir första riktiga utekvällen i Götet så det känns tryggt att veta att våra oskulder ryker tillsammans med en äkta göteborgare.


//Erlandsson & Maas

I helgen var vi på spa. Så fantastiskt härligt! Kvällen började med manikyr och en skön handmassage därefter hade vi fotbad och pedikyr. Innan den avslutande massagen hann vi med att få ansiktet peelat  och varsin en ansiktsmask. Då vi inte har jättetjocka plånböcker denna månad hade vi en budgetvariant av spaafton i vår lägenhet.









//Erlandsson & Maas

Som ni säkert har förstått så har vi varit något uttråkade i veckan. Vi har väntat och väntat på att vikariepoolen skulle ringa och meddela vår lön för att vi ska kunna börja jobba. Idag klockan 7.50 ringer telefonen och en sovande Maas svarar. Ögonblicket senare rycker hon upp dörren till Erlandsson och hojtar: Vi ska jobba, på samma skola, om 40 minuter och det tar 25 minuter att åka dit.

Det blev snabba ryck med andra ord. Något sena till skolan dundrade vi in i varsin klass och ska återkomma redan imorgon! Underbart att veta att pengar rullar in som det ska...

//Erlandsson & Maas

Herregud vad vi är upptagna om dagarna. Vi vet inte riktigt hur vi ska få dagens alla timmar att räcka till. Dagen börjar med obligatorisk koll på facebook, därefter är det dags att titta igenom dagens tv-tablå (är där allt för dåligt utbud blir det istället en film eller två) och avslutningsvis kör vi några rundor betapet. Efter det är det bara att börja om igen. Facebook, tv (film), betapet. Facebook, tv (film), betapet. Och inte får vi äta vad vi vill heller, så någon större tid till matlagning går det inte heller åt. Så illa är det. Vi är emellanåt så uttråkade att vi skrattar åt varandra.

Idag har däremot schemat varit fullspäckat. Upp med tuppen klockan 08.47 för att kolla på när Sofia var med på nyhetsmorgon därefter frukost för att sedan bege oss till Frölunda Torg för att kolla på soffbord. Egentligen hade vi en tripp med spårvagnarna inplanerad (så vi kan lära oss alla olika stadsdelar - och shoppingdistrikt...) men väl hemma kände vi att det blev lite tajt då vi ska tvätta om tre, fyra timmar. Så nu sitter vi här - igen. Facebook, tv (film), betapet.  

Ciao Bella

//Erlandsson & Maas

Härmed startar vår göteborgsblogg på usaresan.blogg.se. Helt logiskt. Så vad har då hänt i våra liv sedan den tionde december? Den stora nyheten är att vi numera är göteborgare. Fattiga och arbetslösa med ack så lyckliga göteborgare. Vi har införskaffat en lägenhet i Majorna på 80 kvadrat, helt nyrenoverad. Fint ska det vara! Tyvärr har vi inte råd att inreda den för tillfället vilket resulterat i ett skönt ekande läte varje gång vi måste prata med varandra. Förövrigt är killen vi hyr lägenheten av ganska så good looking. Maas har första tjing eftersom hon utropade äganderätt först (YES! //Maas). Skulle det trots denna första tjing bli några som helst oenigheter kring vem som ska ta vem så verkar karln inte helt ointresserad av att springa mellan de båda rummen. Helt svår verkar han emellertid inte vara då han redan har erbjudit sig att ta med oss ut på guidad pubrunda. (YES! //Maas)

Om vi har hunnit med en första fylla? OM vi har! Mr Conna hörde av sig i tisdagskväll och två timmar senare var festen igång. Eftersom vårt barskåp var totalt länsat sedan stallvägens avslutningspartaj så meddelade Conna att han kunde ta med lite dricka. Jodå, en liter absolut raspberry - utan något som helst att skölja ner det hela med. Conna, som man kanske får kalla något av en expert på ovanstående område, kom då med den briljanta idéen att skölja ner det hela med ljummet vatten. En liter senare sov Sussie sött på soffan, Conna försökte förbrilt få tag i en taxi som skulle ta honom ner till city och Maas låtsassov eftersom hon inte ville bli nertvingad för en runda på stan klockan 03.00.

De närmsta tre veckorna kommer bli något lugnare eftersom radarparet Harry & Bettan efter tre månader i landet som älskar fett känner sig något svullna. Vi kommer dock försöka uppdatera er om vårt händelserika (?) liv.


Festfixarn


Vodka och vatten. Mums fillibabba!


Foto: Conny Nilsson aka Bingo Rimér
 

Alkoholen talar känslor

//Erlandsson & Maas

Här kommer lite bilder från vår tid på Key West. De sista dagarna på vår resa.


Beachen


Världens största kycklingbit


En vacker solnedgång på Key West


Bye bye från Harry & Bettan

Detta är ett skittråkigt inlägg, vi vet, men vi har bättre saker att göra sista kvällen i USA. Imorgon går flyget. Vi kommer att sakna USA och ER. Vi får la se om det blir en Göteborgsblogg någon gång i framtiden...

Klart slut

//Erlandsson & Maas

Vi var väldigt nöjda med vårt hostel, Deco Walk i Miami. 
 

Common room med bar och havsutsikt.


Fräsch toalett.

Hoppas ni hade en mysig första advent. Det hade vi. Dock blev vi något varma om huvudet. Men pepparkakor och glögg fanns givetvis på plats i Miami Beach.



Miami bjöd på några dagars sol och då passade vi minsann på att vara på stranden.


Paul, Davidson och Anne Marie 

Vi blev fast i de stora drinkarnas värld.




Det blev även fåglarna som flockas runt en Frozen Margarita som vi ställde ifrån oss i ett svagt ögonblick.

Denna bild symboliserar verkligen hela vår resa. Sussies hunger infaller alltid en timma föra Ericas. Därav får hon äta vad som finns i närheten. Denna dag: dipp med chips. Gött!



Vårt hostel hade en orm och en papegoja stationerade utanför dörren. Vi bekantade oss med dessa varelser sista kvällen. Fina djür! Erica mös med ormen medan Sussie tyckte papegojan var trevligare.



Vi har försökt att få ett flertal poliser att arrestera oss men varenda en har sagt att de inte får för att det är opassande. Den här konstapeln gick dock med på att vara sur på bild. Vi skulle se rädda ut. Vem lyckas?



För tillfället är vi något bittra. Vi har tagit oss ner till Key West i hopp om att bli lite brunbrända till hemresan. Vad händer? Regnet öser ner och åskan ljuder. Vi ligger inne på rummet och gör ingenting. Vi har inga pengar kvar att shoppa för och även om vi hade haft finns det ingen bra shopping, endast souvenirbutiker. Dessutom är det bara ett fåtal dagar kvar på vår fantastiska resa. Vi är bittra.

//Erlandsson & Maas

När drickat från Fat Tuesday slunkit ner började magarna kurra så vi beslutade därför för att äta en bit mat och dricka ännu en frozen drink. Eftersom drinkarna var "pay one get one for free" och dessutom för stora till och med för oss (eliten som har druckit i tre månader) fick vi med oss varsin doggy bag i form av enorma plastglas.


Så här stora Strawberry Daiquiri fick vi i Miami.

Väl tillbaka på vårt hostel möttes vi av våra härliga roomies och en hejdundrandes fest sattes igång på takterassen. Joda serni, visst hade vi takterass. Och på takterassen fanns en jaquzzi. Från och med den här resan kommer vi alltid bo på hostel (vi har flera gånger ställt oss frågan varför man överhuvudtaget vill bo på hotell).


Våra rumskompisar Davidson och André. 

Hela gänget drog vidare till ett uteställe som spelade den högsta musiken någonsin. I all hög musik tappade vi bort vårt gäng men hittade däremot några Växjöbor.


Oscarsson, någon som du känner igen kanske?

Eftersom vi hade lite brain freeze efter alla kalla drinkar tänkte vi istället gå och ta en bit mat innan läggdags då klockan faktiskt närmade sig 01. Istället råkade vi springa på tre svenskar. Vi hamnade mitt i en vägkorsning och stod och babblade innan vi beslutade oss för att gå till en irländsk pub. Vår natt slutade lite oväntat klockan 07 med soluppgångstittande. Däremellan hade vi hunnit med kortspelslekar, tequiladrickande, pizzaätande, försök av Maas att tatuera alla fem för priset av en (om hon gjorde det själv) samt bad.


Affe, Erica och Tobey posar på den irländska puben.


Sussie och Andreas har tequilarace. Som faktiskt inte ledde till något spyande. De ni!

//Erlandsson & Maas

Wiieee! Framme i Miami. Vem tror ni att vi har som närmsta granne? Jajemänsan, visst är det vår kära vän från Las Vegas - Fat Tuesday. Ni vet ju alla hur detta kommer sluta. Fem nätter i paradiset. Vi har redan korkat upp!





//Erlandsson & Maas

Som utlovat kommer här filmer från Busch Gardens.


Över 60 meter högt, 110 km/h och 90 grader rakt ner. SheiKra är lätt en av de bästa vi har åkt - någonsin!


När SheiKra sveper fram blir allt i närheten dyngsurt. Givetvis var vi tvungna att testa.


Vi lämnade Tampa och åkte till Fort Myers där vi såg fram emot soliga dagar på stranden. Men icke. Första dagen: moln men vi försökte pressa vid poolen ändå. Andra dagen: ösregn. Tredje dagen: ösregn, då fick vi nog av Fort Myers och körde vidare till Fort Lauderdale i hopp om bättre väder. Bättre men inte helt nöjda: Sol men för kallt. 

Igår var det Thanksgiving och med andra ord var i stort sett allt stängt. Vi åkte till Donken för att avnjuta en bit mat men, tro det eller ej, mittemot låg en restaurang som serverade världens största kalkonben. Vi vägde för- och nackdelar hos de båda restaurangerna och givetvis föll valet på Donken. INTE. Vi fick serverat hela den typiska Thanksgivingmaten: kalkon, gravy, stuffing, cranberry sauce och avslutningsvis en pumpkin pie till efterrätt. Så där satt vi och var tacksamma och började räkna upp vad vi var tacksamma för då vi minsann har hört att man ska göra det.

Imorgon bär det av mot Miami. Där ska vi bo på hostel så vi hoppas det finns lite goa människor som är sugna på lite party, för det är vi.

//Erlandsson & Maas

Å en müs i vårt hüs svär å tüggar snüs. (Pip med tanke på din förra kommentar så tillägnar vi detta inlägg dig!)




//Erlandsson & Maas

Efter Kackerlacksnatten begav vi oss till Universal Studios Islands of Adventures. Vi inledde vistelsen med "The Incredible Hulk Coaster". Vi hade ingen aning om vad som väntade oss. Och vi blev minst sagt paffa när vi redan i den vanligtvis lugna uppförsbacken blev uppskjutna 56 meter upp i en tunnel med G-krafter som närmar sig ett F-16 plan. Hela färden var ren njutning för oss två bergochdalbaneälskare.


The Incredible Hulk Coaster

Därefter begav vi oss vidare mot blötare äventyr. Man blir inte ens fuktig i Lisebergs FlumeRide och Kållerado om man jämför med dessa två åkturer.


Maas efter en av åkturerna. En kille som gick förbi uttryckte följande: "You took that ride and ended up like that!?"

På grund av att vi faktiskt var genomblöta satte vi oss i solen för att försöka torka.


Som underhållning - kanelstänger!

Men eftersom det var totalt omöjligt att bli torra samt för att undvika urinvägsinfektion gick vi och köpte oss varsitt par mjukisbyxor. Vi gjorde en fransman och blev snabbt varma om rumpan igen.


Det var jüligt bland palmerna.

Onsdagen spenderades på Disneys MGM Studios.


Musses stora hatt.


Mycket fin show - Beauty and The Beast. Broadway style!


The twilight zone tower of terror.


Fritt fall från trettonde våningen i komplett mörker filmat inne från Tower of Terror. Tänk dig att det är kolsvart och du helt plötsligt faller 13 våningar. Du lyfter två decimeter från sätet och det enda som ser till att du inte fortsätter upp är ett litet bälte som endast sitter runt höfterna.


Eftermiddagsfika - funnel cake med glass och jordgubbssylt. Mums!

Nu befinner vi oss i Tampa och trodde det var slut med nöjesparker. Men icke, vi råkade hamna mittemot en enorm nöjespark som vi bara måste testa. Ni ska få se varför...

//Erlandsson & Maas

Det var två trötta själar som anlände till Orlando på måndagskvällen efter all uppståndelse i Kennedy Space Center. Vi checkade in på Super 8 för de tre kommande nätterna. Helnöjda med endast 150 kronor/natt inklusive pool gick vi mot rummet. Den glamorösa föreställningen raserades dock radikalt när Erica kliver in i rummet och finner Sussie jagandes efter ett djur.

Erica: "Vad var det?"
Sussie: "Inget."
Erica med panik i rösten: "Det ser jag ju. Vad är det du försöker slå ihjäl?"
Sussie: "Ah det var inget. Typ en myra."
Erica lite irriterad: "Jag fattar väl att du inte försöker slå ihjäl en myra."
Sussie: "Nej, okej men den var så stor ungefär... kanske lite större. Men jag har tappat bort den ändå."
Erica skrikandes: "FAAAAAN!" (Tänk er Rudolf i Sunes sommar).

Sussie kunde emellertid övertyga Erica om att det faktiskt inte var ett såå stort djur. Så vi började packa upp våra saker och göra oss hemmastadda. Senare på kvällen hittar Sussie krypet igen och denna gång kommer det inte undan. Smack! Sussie lämnar liket på mattan som Erica sedan slänger ut efter noga inspektion. Erica meddelar djurmörderskan att det minsann inte var lika litet som en myra. Erica gör sig redo för att överge rummet för ett nytt men Sussie övertyger henne om att stanna och att djuret faktiskt är dött. Tio minuter senare ligger duon i Ericas säng och tittar på DH (jepp flickor vi hänger med!) samtidigt som de i ögonvrån ser ett nytt kryp springandes över väggen. Sussie, som ligger närmst, ignorer händelsen och försöker snabbt lista ut vad hon ska göra för att dölja detta för Erica. Men det är för sent.

Erica med ännu mer panik i rösten: "Jag såg den!"
Sussie: "Ååååh."
Erica: "Trodde du på allvar att jag inte skulle se den?"

SMACK!

En minut senare kryper ett djurhelvete till fram.

Erica: "NEJ, NU FÅR DET FAN VA NOG!"

Erica stampar ut ur rummet och ner till receptionen och kräver ett nytt rum "without bugs!". Ut med all packning, upp för alla trappor och in i det nya rummet. Men Erica envisas med att hon måste göra en inspektion och vad finner hon? Världens största (dock döda) kackerlacka. Sussie försöker lugna med att den faktiskt är död och rummet för övrigt är fräscht. Erica storbölar och säger att hon vill sova i bilen istället. Det slutar med att de båda stannar på rummet, Sussie lugnt sovandes och Erica skräckslagen och inspekterandes med alla lampor tända hela natten.

Det ska till Ericas försvar sägas att alla djur faktiskt var kackerlackor.

Behöver vi tillägga att vi bytte motel redan efter första natten? (Ja, vi fick pengarna tillbaka.) Ett med något bättre standard!

//Erlandsson & Maas

Tumme upp, eller tumme ner?

//Maas

Efter en veckas shoppande stannade vi till i Philadelphia för att känna oss som boxare för en dag. Vi valde trappspringning. Och inte i vilken trappa som helst. Rockys trappa. Fint ska det va! Förstår inte det där ständiga tränandet som Rocky höll på med för att komma uppför den trappan. Det där var ju ingen match inte ens för oss som inte har lyft ett finger på två månader. 







En natt i Philly gjorde susen och vi var redo för ytterligare kulturella vyer. Vi tog oss an självaste huvudstaden, Washington DC. I kallt, regnigt och jävligt väder såg vi Vita Huset, Washington monument, Capitolium samt något som vi först trodde var Capitolium men som vi snart insåg att det inte var men som vi fortfarande inte vet vad det är. Vitt var det i alla fall, som allt annat, i denna vackra stad. Efter denna snabba turistrunda la vi ner hela projektet eftersom vi höll på att frysa röven av oss.  


Här bor Obama.


Väl hemma beställde vi hem chinese food. Syns det att vi är hungriga?

När vi äntligen nått Florida och lite varmare väder valde vi att övernatta i Daytona Beach. Sovplats valdes med Days of Thunder i tankarna. Ni vet vad vi menar.


Frukost på den kända stranden. Här är sanden så hårt packad att stranden används som väg. Dock max 16 km/h. 


Kvällssnack i varsin solstol utanför motellrummet.

Enligt den ursprungliga resplanen var det inte tänkt att vi skulle åka till Kennedy Space Center. Men eftersom vi ligger ganska bra till tidsmässigt och det nästan ligger på vägen till Orlando beslutade vi ändå för att stanna till en stund. När vi närmade oss undrade vi varför alla människor hade samlats på Austronaut Hall of Fame som tillhör Kennedy Space Center men som ligger ett par kilometer utanför. Vi körde glatt vinkandes förbi och hamnade i en enorm bilkö. När vi nådde slutet av kön möttes vi av en vakt som undrade om vi hade biljetter. Givetvis hade vi inte köpt det och får då svaret att vi måste göra en U-sväng. Skämtar han med oss? Måste vi köra tillbaka, köpa biljetter och köa i helveteskön igen? Vi yttrade ett par svordomar om hur dumma amerikaner ibland är. Hur skulle vi kunna veta att vi måste köpa biljetter innan själva centret? Vi svängde in mot Hall of Fame där vi mötte en parkeringsvakt och frågade om det hände något speciellt idag eftersom det var så mycket folk. Han meddelade då att rymdfärjan Atlantis skulle skjutas upp ca 2 timmar senare. Sicken tur!


Folket som vi glatt vinkade åt. Vi som trodde att det var de som hade missförstått Kennedy Space Centers egentliga läge.


Då kan vi kryssa rymdraketsuppskjutning också. Check!

Vi kan faktiskt rekommendera alla våra läsare att vara med om detta. Vi var helt saliga!

//Erlandsson & Maas

23) I USA får man sova i 45 minuter på krogen innan man blir utslängd. 


En schleeten amerikan.

24) USA har ett mycket skiftande klimat.


4 oktober. Sol och bad i Palm Springs.


15 oktober. Snöbollskrig i Yellowstone.

25)  Sussie har fortfarande inte lärt sig att festa utan att behöva spy dagen efter.


Puke, puke.

26) Kineser använder munskydd på hostel fast att det bara är fräscha svenskor i rummet. (Vi vågade inte komma så pass nära att vi kunde fotografera honom i fall att han skulle tro att vi bar på någon hemsk smitta och därmed bli ännu mer tillbakadragen.)

27) Coldstone har fortfarande världens godaste glass. (Tyvärr hann vi än en gång äta upp glassen innan vi kom på att vi ville ha en bild på den)

28) Doggybags är ett fantastiskt påhitt.


Perfekt lunch till dagen efter.

29) Doggybags är ett fantastiskt påhitt, även de gånger maten smakar sådär (minst sagt).


Perfekt lunch till en hemlös.

30) Tågen är längre än vad vi först trodde. Slutade räkna vid vagn 183... (Kan tilläggas att vi varvade sovandet och spyandet med att räkna vagnar den där gången när vi var så bakis och parkerade längs med vägen därav det exakta antalet.)

31) Storleken spelar roll. Svenska L-popcornbehållare kan slänga sig i väggen. I USA får man XXXL-popcornbehållare SAMT en gratis påfyllning SAMT rent flytande smör över popcornen. Här snackar vi riktiga smörpopcorn. DESSUTOM finns det självservice-pumpar med flytande smör för de som vill ha det där lilla extra.


Nöjd? Yes. MEN inte lika nöjd som popcornlovern Sussie.

32) Poliser som stoppar bilister för fortkörning bär filtutstyrsel. Det vill säga: filthatt, filtskjorta, filtbyxor och eventuellt också filtskor (kände att det inte riktigt var rätt tillfälle att spana in honom så långt ner...).

33) I amerikanska köpcenter finns hela nöjesparker.
 

Mall of America.

34) Man kan smuggla in kameror på Madison Square Garden under stora konserter utan att bli haffad. (Man kan också själv inse dagen efter att man haft med en kamera på en Bruce Springsteen-konsert utan att använda den)

35) Vince är oerhört tiny jämförelsevis med sådana här bjässar.


Varje dag försöker dessa tränga undan Vince. Han står dock på sig och låter ingen köra med honom. 

36) Någonting här i detta land gör att man (Maas) fäller hår. Luften? Vattnet? Kosten? Stressen av att bli stoppad av polis? Vi vet inte. Någon som har en aning? (Maas äter både bananer och broccoli, så kom inte med det tipset.)


Varje dag finner Sussie detta i duschen. Fräscht?

37) I USA får man sova på frukostrestauranger utan att bli utslängd.

 
Jättesnäll men trött gubbe i Boston.

38) Tinky-Winky och LaLa går hem i USA.


LaLa posar.


Tinky-Winky super.


Tinky-Winky och LaLa dansar.

39) För första gången i vårt liv har vi inte varit smartast på ett ställe. Däremot var vi snyggast.


Harvard University.

40) NYPD har mesigare utryckningsfordon än LAPD.


NYPD.


LAPD.


//Erlandsson & Maas

Lördagen inleddes, precis som alla andra dagar, med frukost på The Bread Factory. Detta lilla hak hittade vi första morgonen och blev sedan stammisar där under hela veckan. Standard var Bagel med smoothie eller färskpressad apelsinjuice. Mums!


Planering på hög nivå. Givetvis är Sussie igång med att skriva dagens att-göra-lista.

Efter en stadig frukost begav vi oss till Union Square där vi tyckte det var dags för lite shopping (igen). Inne på Forever 21 hittar Sussie en ljuvlig tröja till Erica som hon genast går fram och presenterar. Erica svarar med ett njae men bakom oss hör vi en man säga, på ren svenska: "Det där blir bra!". Därefter var samtalet igång. Det resulterade i tre biljetter till Bruce Springsteen på Madison Square Garden under söndagskvällen. Så hur gick det här då till? Anders frågade om vi var här för just konserten (som vi inte ens visste ägde rum). När vi gav honom ett nekande svar frågade han om vi var intresserade av biljetter - givetvis var vi det! Buisness på Forever 21. Så lätt raggar man biljetter till Brucan dagen innan. Inga problem. Förresten hälsar Anders till en viss Pelle Ekman - Vi ska på Bruce, det ska inte du. För övrigt kan det tilläggas att Anders mest troligt är Brucans största fan med över 30 konserter i bagaget. Innan vi lämnade butiken bestämde vi träff med Anders och dottern Johanna på Heartland Brewery för öl innan konserten. Tre konsertbiljetter rikare och mycket nöjda fortsatte vi vår shopping.

För att blanda upp shoppingen med kulturella ting tog vi oss till Brooklyn Bridge för en liten promenad. Efter en snabb titt tog vi färjan till Staten Island för att beskåda den där Gudinnan av Friheten. Vacker dam!

 




Hungriga som få drog vi vidare till Chinatown för en bit mat. Vi tror dock att vi lyckades komma till fel kvarter i Chinatown då det första som händer är att Erica blir erbjuden knark av en 70-årig gaangstaakineskvinna. Under de nästa två kvarteren blev vi erbjudna 300 Gucciväskor alternativt Dolce & Gabbana alla 100% äkta till special price for you. Snabbt övergick vi till Little Italy där vi till sist fann vår restaurang för aftonen. Naturligtvis pasta som behagade två tredjedelar av sällskapet. Lill-Erland meddelade kyparen att Tortellini "was not really my style" när han hämtade den nästintill orörda tallriken.


Lill-Erland roar sig med annat när vi äter.

Tillbaka på hostelet tänkte vi ta en liten nap innan utgång. Napen blev dock lite längre än planerat och resulterade istället i en jäkligt lång nattsömn.

Pigga och förväntansfulla vaknade vi på söndagsmorgonen för att gå och lyssna på gospel. Vi hade tidigare i veckan varit i kyrkan och fått det bekräftat att vid 11 på söndagen var det minsann gospel. Erica funderade var alla svarta människor var eftersom det inte kunde bli riktig gospel utan dessa. Vad rätt hon hade. Vita människor suger på gospel. Det var en helt vanlig gudstjänst. Efter en halvtimme smet vi skamsligt ut men lämnade faktiskt tre dollar i kollekt till dörrvakterna då vi inte riktigt förstod att den tidigare vandrande silverskålen var en kollektskål.

Under söndagen hann vi självklart med en del shopping (igen) innan det var dags att göra oss lite grannare inför konserten. Eftersom vi hade tre biljetter men endast två av dessa var bredvid varandra blev vi tvungna att dra lott för att se vem som skulle få sitta ensam. Skulle det bli:

1) Erica - "det löser sig alltid"
X) Sussie - "vi behöver inte ens dra lott för vi vet vem som får niten ändå"
2) Lill-Erland - glidarn?

Kul att gå på konsert ensam för en äkta pessimist. Rätt svar är alltså X.



Vi mötte upp Anders och Johanna, svepte två öl och tog oss sedan till Madison Square Garden. Väl bänkade upptäckte Lill-Erland och Maas att där var tre tomma platser framför dem. Med andra ord fick vi alla sitta bredvid varandra ändå! Då Lill-Erland inte är ett av Bruce största fan roade hon sig mest med att störa sina grannar genom att springa fram och tillbaka för att köpa öl. Hur som helst var det en grym konsert! Vi tackar Anders än en gång för att han gav oss chansen att se Brucan i New York City!

Tyvärr kan vi inte visa bilder på vår shopping då allt är nedpackat i väskor som förvaras i Vince.

Mot sydligare breddgrader!

//Erlandsson & Maas

Vi vet, vi vet, vi vet MEN tiden har varit knapp. All vaken tid har spenderats ute på Manhattans gator. Från tidig morgon till sen kväll. Men oj vad vi har hunnit se mycket (läs: oj vad vi hunnit shoppa mycket). Onsdagens händelser har ni redan fått uppdaterade så här kommer resterande dagar med start på torsdagen.

Vi tog tunnelbanan till Ground Zero där Lill-Erland genast meddelade att hon minsann tyckte shopping var roligare. Hur som helst drog vi med henne på monument/minimuseeum och givetvis själva området. Helt makalöst hur stora dessa torn måste ha varit. Just nu är det en enda stor byggarbetsplats och endast ett av de fem nya tornen var färdigt.  


En liiiten del av Ground Zero.


Framtidsvision av hur det kommer att se ut. Det lilla tornet bakom det högsta tornet är det enda som är rest. Framför tornen, där tvillingtornen en gång stod, kommer det att finnas två fontäner.

När vi tröttnat på att vara kulturella gick vi istället vidare med shoppingen (igen). Vi införskaffade oss nya solbrillor på Century 21 och på J&R (Lill-Erland du vet hur det uttalas) köpte vi oss varsin Ipod.

Fredagen var tänkt att endast ägnas åt kulturella ting till Lill-Erlands stora fasa. Dock frångick vi LISTAN då vi ständigt gick förbi intressanta affärer.


Lill-Erland i sitt Mekka - alla örhängen $ 2,99.

Till slut nådde vi vårt första mål - Empire State Building. Vi åkte upp, njöt av utsikten och tro det eller ej shoppade uppe i självaste tornet.


Högt.


Turistas turistas.

Därefter gick vi under mark och tog tunnelbanan till Guggenheim.


Det lilla vi såg - fint.

Efter det korta besöket på museet korsade vi gatan för en promenad i Central Park. Trots spanande efter kändisar och paparazzis skymtade vi inte en enda. För oss kändiskåta kändes detta som en stor förlust.


Den stora sjön i Central Park.

Efter alla kulturella aktiviteter tyckte vi att en pizza på Fat Sal's skulle vara att föredra. Eftersom vi inte var så hungriga så beställde vi in två små pizzor att dela på.


Detta är en av de "små". Det var mycket kallt inne på pizzerian, därav Ericas gaangstaalook.

Mängden pizza resulterade i att vi bestämde oss för att gå, istället för att ta taxi, till 5th ave för att shoppa (igen). På vägen dit var planen att vi skulle hitta en homeless som vi skulle bjussa på en pizza. Sofie drabbades av ett skrattanfall vilket följdes av ett plötsligt urintryck i blåsan. Pizzan flög i gatan och så var det med det.


Panik i blicken och pizza på gatan.

Sussie plockade upp pizzan och fick syn på en stackars enarmad uteliggare. Hon traskade fram och frågade om han ville ha pizza vilket han gladeligen och girigt tog emot. Han reste sig upp och under sig hade han ett helt förråd av mat! När han skulle stoppa ner pizzakartongen höll han på att tappa denna varpå den icke-existerande armen flög ut ur tröjan. Kanske var han bara en enarmad bandit?

Väl tillbaka på hostelet som vi för övrigt delade med två engelskmän och en kines (eller en japan) lämnade vi shoppingkassarna och strosade sedan de fyra blocken bort till Times Square för ett mål mat. Farmor och Farfar Erlandsson hade sponsrat med matpengar vilka vi spenderade på Hard Rock Café. Skönt att slippa Donken för en kväll. Vi lyxade dessutom till det med efterrätt. Tack, tack tack! Som vanligt hann vi inte ta kort på varken mat eller efterrätt då vi fortfarande är glupska människor. Istället får ni njuta av dessa trötta varelser.
 
  



To be continued...

//Erlandsson & Maas

Tidigt igår lämnade vi Boston. Inte den roligaste stan att köra i vid den tidpunkten kan vi lova. Men team Erica, Sussie och Vince fixade även detta och åkte vidare till Newark Airport i New Jersey där vi skulle hämta upp Lill-Erland. Efter lite cirkulerande (läs 3 varv) runt flygplatsen hittade vi slutligen sovplats för Vince den kommande veckan. Vi hittade även vår kompanjon Sofie och satte oss i en taxi till vårt hostel på Manhattan. Taxichauffören stannar bilen och undrar vad vårt boende egentligen heter och menar att det inte finns något på den adress vi givit honom. Vi kom fram till rätt adress, efter guidning av Sussie och vår kära GPS, men väl framme fanns där ingen skylt som sa att det var Time Square Hostel. Vi möttes av en kvinna och en man som slängde in oss och våra väskor i en bil och sa att vi var tvungna att byta boende. Slutligen var vi framme vid rätt adress och kunde pusta ut. Första kvällen i NY tillbringades sedan på en thairestaurang, i tunnelbanan samt i ett köpcentrum.

Idag har vi shoppat på 34th street i 11 timmar. 11 timmar! Detta har resulterat i en hel del fynd samt värkande fötter. Imorgon ska vi återgå till våra rätta jag - turistas.

//Erlandsson & Maas