Igår var vi på Sea World. Det är helt fantastiskt hur de kan tämja dessa stora och farliga djur. Tänka sig en hel show med vithajar där skötarna simmar omkring och hoppar och studsar! Nej, riktigt så illa var det inte. Men späckhuggare och sjölejon (som fortfarande stinker) räckte väl för att få rikigt bra shower.




Äntligen har vi fått vår svenska frukost tillbaka. Helt fantastiskt gott till skillnad mot toast med jordnötssmör och jordgubbssylt som annars är standard på hostelen.


Nu har festandet kommit igång på allvar. 


Vår tyska vän och de två galna piraterna från Canada.

 

Jonny the pirate som var den flörtigaste, sjukaste och mest positive man som vi någonsin träffat. Inom loppet av en halvtimma hade han hunnit visa att han äger på Banana Bungalow, massera både våra fötter och ryggar samt ge oss komplimanger som aldrig förr. I Sussies fall var det bästa han visste långt hår och i Ericas fall älskade han kort hår. Bra man där som säger precis vad man vill höra.



Även fransmän är flörtiga dock inte lika bra på rockring.


PS. Fismannen var INGENTING. På detta hostel har vi en bajsman. En rätt biffig och trevlig kille. Men det var inte lika trevligt när Sussie stod på toaletten och hörde ännu en bomb utanför. Eftersom det bara finns en toalett öppnade hon snabbt dörren och där stod han och knep. "I have to pee, you can't come in here". Susse svarade bara med en massa jakande och sprang snabbt ut ur toaletten och in till Erica som stod i den olåsbara duschen och borstade tänderna. Även Erica hade hört bomben och inne vid duschen som har en yta på 0,5 kvm stod vi och skakade av skratt tills bajsmannen hade torkat upp. Den heta kroppen och trevliga killen har inte riktigt samma utstrålning längre.


//Erlandsson & Maas

Solnedgång över Pacific Beach, musik på högsta volym,  skönt sjuka människor, Smirnoff Ice Mango och givetvis alla dessa surfare som springer runt och ser så förbannat sexiga ut med sina surfbrädor under armen. Ska hitta något bra ställe att käka på och senare ska vi joina grabbarna för öl med mera på Miller´s sportsbar. Behöver vi säga det? Jepp vi är nöjda. Så nöjda!

Ciao Bella.

//Erlandsson & Maas

Då har vi LA i ryggen. De fyra sista nätterna spenderades, som ni säkert vet, på Hollywood blvd och Banana Bungalow Hostel. Här bodde vi tillsammans med fyra engelskmän (Luke, Chris, Marie och Bev) samt vår australienske mate Meyer. Emellertid hade vi ett gästspel av en amerikan som minst sagt var väldigt mystisk. Natten han bodde hos oss var den första natten vi låste in våra tillhörigheter. Han var i 35-årsålden, knallröda ögon, flackande blick och gick nog på saker som var något starkare än tequila. Våra instinkter stämde och vi fick våra misstankar bekräftade när han morgonen därpå blev utslängd. Vi vet fortfarande inte varför men vi är nästintill säkra på att killen var seriemördare.
 

Våra sängar


Tiki garden där vi hämtade frukost på morgonen och drack Corona på kvällarna.


Universal Studios som var bra men faktiskt inte motsvarade våra förväntningar.


Fest på rockklubben Rainbow på Sunset blvd med våra engelska rumskamrater. Mamma Maas och Mamma Erlandsson, ser ni nu att vi tar hand om varandra?



En av Ericas kavaljerer för kvällen. Det bör läggas till att hon charmade honom så pass mycket att hon fick med hans snygga solglajjor hem. Hon gillar det!


Visar nya engelskmän hur man festar!


Eddie ska bli rockstjärna, det säger han själv. Han är anarkist också. Just det, han skulle på Europaturné snart. Bandet heter Sweet Head. Vi minns inte om det var triangel eller tamburin han spelade. Dessutom tyckte han att skolan inte behövdes utan hemundervisning räcker bra. Det där med den sociala biten hade han inte mycket till övers för. Ifall han talar sanning så var vi tvungna att bevisa att vi har träffat, pratat och tagit på hans kropp. Kändiskåta som vi är.

 
Vår favoritrumskompis, australienaren Meyer som ska visa oss Australien i utbyte mot att vi visar honom Sverige. Deal!


//Erlandsson & Maas

Kändismagneter som vi är lyckades vi spåra upp självaste Kat von D här i LA. Hon lanserade sina nya pafymer och givetvis passade vi på att hänga med henne. Hon var jättetrevlig men för dagen såg hon ut som en blandning mellan Cher och Marilyn Manson. Dessutom såg hon väldigt mager ut. Det där med att kamernan lägger på 10 pounds stämmer. Självklart såg vi till att även ni, kära läsare, skulle få en del av kakan.

 
"To läsarna av USA-bloggen - Kat von D"


Bundisarna


Studion under inspelning


And we did it på självaste LA ink. Sussie fick sitt stjärntecken (lejon) på höften och Erica fick äntligen citatet "ögonen visar själens styrka" samt ett egyptiskt öga på handleden. OM vi är nöjda!?

Det råkade bli så att just när vi kom in i studion för att se om det ens fanns en chans att bli tatuerade senare i veckan så hade Adam Forman en lucka då han minuten innan fått ett avhopp. Vi hade inte direkt förberett oss på att bli tatuerade direkt men vi har lovat oss själva att bli mer impulsiva...

//Erlandsson & Maas

Det är riktigt, riktigt pinsamt hur mycket turister vi är just nu. Vi tar kort på allt och alla, har precis blivit hånade av en kille från England  på grund av alla kort vi tagit och igår åkte vi en turistbuss genom Hollywood.

Vi startade vårt turistande på Walk of Fame - fattar ni hur lång den egentligen är? Vi trodde att det skulle vara en del av en trottoar men det är en hel väg, en lång väg. Tyvärr visste vi inte ens vilka 90% av alla namn på stjärnorna var. Igår fortsatte turistandet och vi tog bilen upp till Hollywood Hills för att se lite feta villor. Men vi kom lite vilse och kom till ett område med enbart mexare. Vi trodde givetvis att de jobbade för kändisarna. Vägen var lite väl krokig och husen var aningen små. Till slut insåg vi att inga limosiner ens hade fått plats på vägen och husen kunde ha varit kändisarnas utedass. Därav tog vi det svåra beslutet att åka en turistbuss genom Hollywood Hills och Beverly Hills. Det bör noteras att det var kväll under turen så vi såg i stort sett nada och alla innefolk på Sunset Boulevard skrattade åt oss. Dock såg vi Bryan Singer som regisserade X-Men (han vevade ner rutan och hälsade glatt på oss) och när vi var vid Playboy Mansion pratade vi med säkerhetsvakten genom den berömda stenen. Vi så coola!

Vi har ändå lärt oss att vi  egentligen inte ens behöver turista i LA eftersom det händer saker så fort vi går utanför dörren. Häromkvällen såg vi två LAPD:are arrestera två killar utanför spritbutiken mittemot och kvällen efter kom två gaangstas springande efter oss för att få posa framför vår kamera. Everybody love Swedish girls! 



Patrick Swayzes stjärna fylld med blommor, ljus och brev. Nobody puts Patrick in the corner...


Turister på Kevin Kostners ruta. Big feet, big...


Den svenska vodkan är den bästa.


Turister nedanför "The sign"


Sunset Boulevard när den är som bäst


Blommor och brev utanför Michael Jacksons hus (trots att de städar undan varje dag).


//Erlandsson & Maas

Det hela började på fredagkvällen då Sussie låg och halvsov men väcktes av en plötsligt smäll så hög att hon satte sig upp i sängen. Hon insåg snabbt att det var hennes sovande granne som släppte en riktig brakare. Nåja tänkte hon, sådant kan hända alla. Dock har denna procedur upprepats både morgon och kväll sedan dess.

Efter en lång dag på Magic Mountain i lördags träffade vi en svensk kille och två engelska killar här på vårt hostel som tyckte att vi skulle hänga med ut. Dock hade vi redan borstat tänderna och låg nerbäddade så det blev inget med det. Engelskmannen hävdade att skandinaver söp dåligt vilket Erica tog på största allvar och lovade en helkväll på söndagen. Väl hemma från baseball och Emmy Awards hittade vi våra bundisar ute på terassen redan salongsberusade. Gentlemän som de var följde de oss till den närliggande spritbutiken. Sedan var festen igång. Vi tre svenskar satte igång med att visa hur vi brukar göra. Medan engelskmännen visade hur de brukar göra. Det hela slutade alltså som vanligt: shots, minnesluckor och många bra bilder.


Här visar svenske Matt hur vi dricker Skyy Vodka, vilket resulterade i följande...






Gaz och Erica mitt i shotracet, som tyvärr engelskmännen gick segrande ur.


Natten började gå mot morgon och vi som fortfarande var vakna beslutade oss för att krypa till sängs. Lämpligt nog hade en av de engelska killarna, Gaz, "tappat" bort sin nyckel och behövde därför sova i fröken Maas säng. Vi har precis lagt oss när vi hör att den där grannen sätter igång, igen. Gaz börjar asgarva eftersom han tror att det är Sussie (då smällen kommer från detta håll). Sussie vill inte ta på sig detta och säger: "It´s my neighbour who farted. He does that every night." Idag förstår vi att det kanske inte var den smartaste kommentaren från Sussie eftersom alla här förstår engelska, så även fismannen.

Vi kan tillägga att när detta inlägg skrevs så kom fismannen förbi just när Sussie säger inläggets rubrik högt. Kan ni förstå hur tårarna har sprutat här?

Måndag eftermiddag spenderades nere på Venice Beach tillsammans med våra nya kamrater. Det blev sol, bad och Donken. Härlig bakisdag!


//Erlandsson & Maas

Tro det eller ej men vi råkade hamna mitt i the 61th Emmy Award. Hela köret: röda mattan, tv på plats, avspärrade vägar bevakade av hundratals poliser, paparazzis och inte minst världskändisar! Självklart befann vi oss längst fram vid kravallstängslet och med kameran i högsta hugg för att tillfredställa er kära läsare. 

Entouragekillarna (och en mycket nöjd Maas)


Till tisdagsbrudarna - titta och njut

Han var faktiskt både snäll och rolig. Han var sen till galan och gav sina bilnycklar till poliserna och frågade om de inte kunde parkera hans bil. Det kunde de givetvis inte - de hade ju fullt sjå att hålla koll på oss!


//Erlandsson & Maas

På väg ner till LA stannade vi till i Malibu för lite kändisspotting. Vi parkerade bilen hos "Ska-vi-dansa-killen" (den enda svenska fras han kunde - bra att kunna!) och påbörjade vår vandring längs med den kändistäta stranden. Vi gick och vi gick och så gick vi lite till, så vi fick en riktigt saftig bonnabränna. Trots detta slit och med kameran i högsta hugg såg vi inte ens skymten av någon kändis bara deras glammiga villor. Hyfsat bittra hasade vi oss tillbaka till bilen och betalade parkeringen ($25!) för en och en halv timmes promenad utan några kändisar.




Därefter styrde vi kosan mot Los Angeles och California Hostel där vi delar rum med 28 andra backpackers. Till en början var vi lite (läs mycket) skeptiska men vi gav det en chans och upptäckte att här fanns riktigt sköna människor! Ägaren är en riktig gaangsta och han är orolig när vi två beger oss ut i stora staden.




Lördagen spenderades på Six Flags Magic Mountain. Sjuuuuuka berg- och dalbanor. Tyvärr var det väldigt mycket folk, väldigt långa köer och väldigt varmt! Men helt klart värt besöket eftersom vi båda blir som barn på nöjesparker. På bilden nedan ser ni en av våra favoriter som var en stående berg- och dalbana.




Precis som annars är alla amerikaner mycket trevliga och sociala människor. Först träffade vi Terry från Palm Springs som var femtio år gammal och var på Magic Mountain med sina barn. När han fick höra att vi skulle besöka hans hemstad om några veckor erbjöd han både husrum och öl! Så nu ska vi hänga med han och hans kompisar när vi kommer till Palm Springs. Det var inte bara de gamla som charmade oss. I kön till en attraktion hittade vi tre trettonåringa minigaangstas med likadana bling-bling runt halsen som var hysteriskt roliga. Vi lärde dem svenska, att Sverige, Frankrike och Spaninen ligger i Europa samt att Magic Mountain ligger i LA (lägg märke till att de faktiskt bor en timme utanför LA).




Igår (söndag) var vi på vår första baseballmatch och är numera hängivna Dodgersfans. Vi hamnade next to Mike som även han var ytterst social och pratade högt. Dessutom var han ett levande uppslagsverk när det kom till regler och statistik inom baseball. Så nu kan vi det mesta. Det var bra stämning, ölen var kall och givetvis vann vi!




LAPD (en ganska het LAPD:are)




//Erlandsson & Maas

Biffbilen - Honey Vince Tamara.


Fyra fåglar längs highway 1.


Vi längs highway 1 och en japan som kollar pungsvetten.


Pacific Ocean


Det finns verkligen sjuuuukt långa och raka vägar här


Lyxlirare som håller på att ramla ner för klippan.


Bilkörningen tog lite längre tid än planerat eftersom vi stannade på varenda "vista point" vilket resulterade i solnedgång och en alldeles för sen ankomst till Santa Barbara.


Efter en lång shoppingdag på State Street och en del stekande på beachen är detta det enda nöje vi orkade med.

Livet är hårt! 


//Erlandsson & Maas

I tisdags lämnade vi San Francisco för att påbörja vår resa ner mot LA. Vi hämtade ut bilen endast två blocks från vårt hostel så släpandet på de förbannade väskorna blev relativt kort. Dock tillräckligt långt för att få nackspärr. Väl framme möttes vi av Gina som minsann hade 25+ års Avis-erfarenhet. Tjocka och oerhört snälla Gina meddelade oss den fantastiska nyheten att båda får köra. Vi fattar fortfarande inte vad Swansons har yrat om. Bilen är glassig och biffig. Efter lite felkörningar i San Francisco-downtown (ja, vi höll kartan på rätt håll) åkte vi över mäktiga Golden Gate som precis som vanligt låg inbäddad i dimma. Tjusigt var det ändå.  



Även kuststräckan ner till Santa Cruz var lite dimmig men vi hann ändå med att se spännande saker. Till exempel det här liket:



Vi anlände till Santa Cruz på eftermiddagen och började med att inviga motelets terass. Låter kanske lite glassigare än vad det egentligen var (det kanske ska tilläggas att motelet hette Budget Inn) men solen stekte som den skulle. Därefter tog vi en raggardusch och gled ner till stranden för en promenad och middag. Tro det eller ej, men servitören var ganska så het (med amerikanska mått mätt). Efter ett glas vin tyckte vi att han var riktigt het och bestämde oss för att ge lite extra dricks (eftersom vi har så gott om pengar...) men inte kunde vi väl nöja oss med detta. Nej då, givetvis var vi tvungna att lämna en liten kommentar till honom och skriver därför ner detta lilla meddelande på kvittot: "What a view - you". Vi vågade dock inte stanna kvar och se om meddelandet uppskattades. På vägen hem hittade vi snabbt nya ragg. Vi stannade vid ett rödljus och plötsligt dök två gaangstaaas upp i gatuhörnet. Sean och den anonyma hälsade vänligt, gav oss en puss på kinden och hjälpte oss över vägen. Ytterst trevliga servitörer och gaangstaaas i denna stad. Rekommenderas varmt. (Faktiskt var också Budget Inn helt OK)   
  

Nu ska vi hämta ut bilen, ta oss över Golden Gate och tillbaka igen för att sedan bege oss ut på highway 1. Vet inte hur vi kommer ha det med internet de kommande tre-fyra dagarna. Vi återkommer så fort vi kan.

So long suckers!

//Erlandsson & Maas

Hittade den coolaste och mest troligt också den ärligaste tiggaren nere vid Fisherman´s Warf igår. Givetvis var jag bara tvungen att ge en dollar och slå mig ner för en armkrok. (Hans polare var också en riktig höjdare)

Hundra meter längre bort när vi står och vänta på "grön gubbe" med en massa annat folk, börjar jag sniffa i luften och därefter utspelar följande dialog:  

Jag: "Vem är det som luktar?"
Sussie: "Vad?"
Jag: "Vem luktar uteliggare?"
Sussie: "Va?!"
Jag (luktar på mig själv): "Nää, det är fanimej jag!"

Men det var han lätt värd!

//Maas

Imorgon är det dags att hämta ut bilen och bege sig mot nya städer och nya äventyr.
Här kommer några bilder från våra dagar i San Francisco:



Åja så ofräscht är de väl inte?



Shopping på Union Square



Givetvis var vi tvungna att testa Cheesecake Factory.
Cambridge-kuren, vi ses i december.



Vi köpte två, för att testa två smaker och kämpade för att få i oss en - tillsammans.
Nu vet vi det till nästa gång. 


 
'
Mot Alcatraz



The Rock från båten



Ja, de hade ju säng och toalett.


Harry och Bettan på Alcatraz med Golden Gate i bakgrunden.

Ska man åka spårvagn ska man göra det på rätt sätt - på utsidan!

//Erlandsson & Maas

Med en våffla i magen begav vi oss ut i storstan utan att ens ha glimtat på kartan. Vi tänkte mest: "Detta kan ju inte va så jäkla svårt. De lutar ju neråt så givetvis måste ju havet vara där nere någonstans". Ganska snart hamnade vi i kvarter som inte såg ut som det San Francisco vi sett på bilder och på film. Vi muttrade och undrade varför alla snackade om att denna stad skulle vara något utöver det vanliga. Hallå!? Uteliggare i varenda vrå och folk drog sina hem i kundvagnar (vissa var till och med dekorerade med julkransar!). Vi tyckte att folk tittade lite konstigt på oss så, kanske hade de aldrig sett en europé? Till slut drog vi upp både karta och Greger Peder Svensson (för er som inte vet vår GPS). Eftersom hela staden är spegelvänd (och Pip det är inte bara du som är usel på orientering) tog det oss ungefär tre timmar att komma till Fisherman´s Warf som egentligen bara ligger en kvart från vårt hostel. När vi efter åtta timmar, med darrande vader och en sträckt ljumske, återkom till vårt tillfälliga hem insåg vi att vi gått helt åt helvete direkt på morgonen. Först trodde vi att vi gick mot norr men vi gick åt söder och sedan trodde vi att vi gick åt väst men tydligen gick vi åt öst. Så efter första dagen har vi insett att San Francisco är fantastiskt fint (vid de rätta områdena), backigt och spegelvänt (för inte har väl vi vänt kartan fel)!

Här kommer lite bilder från gårdagen. Dock inga från slummen eftersom vi inte vågade ta upp kameran där. Harar!

Läser guidebok över SF på Pier 39, vadå turister?



De där sjölejonen som alla snackar om. De stinker!



Alcatraz



Vår lunch. Musselstuvning serverad i surbröd som vi blivit
rekommenderade. Ätbart men vi testade det mest för att
det såg coolt ut!



Bilden är inte ens i närheten av att visa den rätta lutningen. Bilar
vände för att de inte vågade åka ner för denna backe, som är
världens brantaste gata. Hela SF består av liknande backar, som
vi gick upp och ner, ner och upp i hela dagen!



Utsikt från Coit Tower



Fantastiska San Francisco (Coit Tower ser ni högst upp i bild)!


//Erlandsson & Maas

För 27 timmar sedan vaknade vi på Missionsvägen i Förslöv och nu äntligen är vi på Amsterdam Hostel i San Francisco. Lite udda människor, lite branta backar (som vi redan har provat på) och lite blommiga väggar. Allt har flytit på bra. Vi fick behålla godiset, blev insläppta i landet och taxin stod och väntade på oss väl framme i SF.

Imorgon ska vi utforska stan och kanske gå på festival. Men vi har inte riktigt förstått om det är en festival för gud och alla dessa religiösa amerikanare eller inte. Det återstår att se.

God natt!

//Erlandsson & Maas

Var tar tiden vägen egentligen? Bara n i o dagar kvar och den där resefebern gör sig faktiskt påmind lite då och då. Idag gjorde jag stan och införskaffade mer stuff som ska med på resan. Kommer packa med alldeles för mycket, precis som vanligt. Dagens inköp var dock måsten. Nya träningsbyxor - eftersom jag inte vill ha mina gamla (mycket viktigt), ny mascara (orsaken känns rätt given) och en ny parfym (även här känns orsaken ganska så given...). Imorgon ska jag införskaffa mer. Egentligen är det ju totalt idiotiskt att handla nya kläder innan man ska åka till USA eftersom man antagligen kan handla så mycket roligare saker där borta, men jag antar att brudar är brudar...

Förresten måste vi ändra på vårt beteende, Harry. Fortsätter vi såhär kommer vi få betala för två platser på vägen hem i december. Och det vill vi ju inte.

//Maas