Ju närmre avresedatumet vi kommer, desto oftare försvinner mina tankar bort till landet på andra sidan Atlanten. Idag är det s j u t t i o e n dagar kvar. Känns som en hel evighet, men jag antar att det bara kommer att säga svisch och så står jag och Harry (för er som inte vet det så kallar jag Sussie för Harry sedan en smärre incident med en exploderande flaska...) där på Kastrup. Vad förvirrade vi kommer att se ut. Enorma väskor med packning för tre månaders äventyr, lite smånervösa och kanske också lite smått rödgråtna efter våra båda mammors, säkerligen, hysteriska förväl.

Vad jag längtar!  

//Maas