Då har vi LA i ryggen. De fyra sista nätterna spenderades, som ni säkert vet, på Hollywood blvd och Banana Bungalow Hostel. Här bodde vi tillsammans med fyra engelskmän (Luke, Chris, Marie och Bev) samt vår australienske mate Meyer. Emellertid hade vi ett gästspel av en amerikan som minst sagt var väldigt mystisk. Natten han bodde hos oss var den första natten vi låste in våra tillhörigheter. Han var i 35-årsålden, knallröda ögon, flackande blick och gick nog på saker som var något starkare än tequila. Våra instinkter stämde och vi fick våra misstankar bekräftade när han morgonen därpå blev utslängd. Vi vet fortfarande inte varför men vi är nästintill säkra på att killen var seriemördare.
 

Våra sängar


Tiki garden där vi hämtade frukost på morgonen och drack Corona på kvällarna.


Universal Studios som var bra men faktiskt inte motsvarade våra förväntningar.


Fest på rockklubben Rainbow på Sunset blvd med våra engelska rumskamrater. Mamma Maas och Mamma Erlandsson, ser ni nu att vi tar hand om varandra?



En av Ericas kavaljerer för kvällen. Det bör läggas till att hon charmade honom så pass mycket att hon fick med hans snygga solglajjor hem. Hon gillar det!


Visar nya engelskmän hur man festar!


Eddie ska bli rockstjärna, det säger han själv. Han är anarkist också. Just det, han skulle på Europaturné snart. Bandet heter Sweet Head. Vi minns inte om det var triangel eller tamburin han spelade. Dessutom tyckte han att skolan inte behövdes utan hemundervisning räcker bra. Det där med den sociala biten hade han inte mycket till övers för. Ifall han talar sanning så var vi tvungna att bevisa att vi har träffat, pratat och tagit på hans kropp. Kändiskåta som vi är.

 
Vår favoritrumskompis, australienaren Meyer som ska visa oss Australien i utbyte mot att vi visar honom Sverige. Deal!


//Erlandsson & Maas